Bildades -64 av Göran Malmberg, snickare-högtalarlåde-gitarr-byggare,
och Kjell Lagerström-gitarrist-sångare-kompositör,
"Pedro" Sten Gran-marracca-munspelare och Pelle Ekman-trr.
Gav ut en singel 64 som hette "At the club".
Spelade ofta på Liverpool Club, där bandet var s.g.s husband.
På våren 65 hade jag hört att dom skulle lägga ner bandet, och mitt dåvarande band, the Agents, behövde en sångare. Han sa att det inte var så, utan att dom ville utöka sitt band med en pianist! Han sa också att kanske i stället jag kunde komma och prova hur det skulle funka. Dom hade replokal i Göran Malmbergs garage, och jag kom dit och vi spelade igenom några låtar. Det blev ok, men kanske inte övertygande. Jag fick vara med på nästa spelning i alla fall. Den skulle vara på var Liverpool Club. Efter den kvällen blev det OK på riktigt. Det gick jättebra, och alla var nöjda med min insats. Så blev jag fast medlem.
Vi höll på ett par år tillsammans, med lite störande avbrott av lumpen och arbeten m.m. Vi spelade in en singel också, proddad av Bill Öhrström, Don´t you ever leave me
Kjell och Sten fick annat att intressera sig för i livet, tyvärr kan man säga, för Kjell var en j-gt bra både sångare och låtskrivare. Det lämnade alltså oss till att bli en trio, för vi ville gärna fortsätta. Vi åkte på några småturneér, spelade rätt ofta på Gyllene Cirkelni ABF-huset, Sveavägen, och 67 gjorde vi en singel i Europafilms studio i Sumpan.
"I want you".
I augusti samma år börjar vi spela på Filips. Det blir till slut rätt tätt mellan spelningarna, och många sena nätter, vilket gör att Göran inte längre kan vara med, på grund av sitt jobb. Pelle och jag däremot, var fulla av hopp och framtidstro på våra liv som heltids"musiker". Vi sade upp oss från våra respektive jobb, startade ett aktiebolag, Medecine Drum, och kastade oss ut i rymden. Vi hittar, med hjälp av Bill, en ny basist, Bella Ferlin, eller Bengt Linnarsson som hans "riktiga" namn är.
Jag har ännu inte ångrat mitt beslut att hoppa av mitt "civila" jobb. Jag hade anställning som ingenjör på Televerket, och satt på ett ritkontor och drog streck. I och för sig inte så tråkigt som det kanske låter, men ändå... Där övergår T-Boones till att bli Baby Grandmothers
ett steg bakåt
På våren 65 hade jag hört att dom skulle lägga ner bandet, och mitt dåvarande band, the Agents, behövde en sångare. Han sa att det inte var så, utan att dom ville utöka sitt band med en pianist! Han sa också att kanske i stället jag kunde komma och prova hur det skulle funka. Dom hade replokal i Göran Malmbergs garage, och jag kom dit och vi spelade igenom några låtar. Det blev ok, men kanske inte övertygande. Jag fick vara med på nästa spelning i alla fall. Den skulle vara på var Liverpool Club. Efter den kvällen blev det OK på riktigt. Det gick jättebra, och alla var nöjda med min insats. Så blev jag fast medlem.
Vi höll på ett par år tillsammans, med lite störande avbrott av lumpen och arbeten m.m. Vi spelade in en singel också, proddad av Bill Öhrström, Don´t you ever leave me
Kjell och Sten fick annat att intressera sig för i livet, tyvärr kan man säga, för Kjell var en j-gt bra både sångare och låtskrivare. Det lämnade alltså oss till att bli en trio, för vi ville gärna fortsätta. Vi åkte på några småturneér, spelade rätt ofta på Gyllene Cirkelni ABF-huset, Sveavägen, och 67 gjorde vi en singel i Europafilms studio i Sumpan.
"I want you".
I augusti samma år börjar vi spela på Filips. Det blir till slut rätt tätt mellan spelningarna, och många sena nätter, vilket gör att Göran inte längre kan vara med, på grund av sitt jobb. Pelle och jag däremot, var fulla av hopp och framtidstro på våra liv som heltids"musiker". Vi sade upp oss från våra respektive jobb, startade ett aktiebolag, Medecine Drum, och kastade oss ut i rymden. Vi hittar, med hjälp av Bill, en ny basist, Bella Ferlin, eller Bengt Linnarsson som hans "riktiga" namn är.
Jag har ännu inte ångrat mitt beslut att hoppa av mitt "civila" jobb. Jag hade anställning som ingenjör på Televerket, och satt på ett ritkontor och drog streck. I och för sig inte så tråkigt som det kanske låter, men ändå... Där övergår T-Boones till att bli Baby Grandmothers
ett steg bakåt